SANDRA FURULUND

Jag utmanar mig själv kontinuerligt. Jag behöver bli utmanad. Jag kan inte stå kvar i att vara bekväm, det är en plats jag blir stressad av. Rastlös.

När du har lärt känna nyanserna i dig själv, känner du tydligt skillnaden i rastlösheten. En rastlöshet orsakad av bekvämlighet har en nyans. En rastlöshet orsakad av konstant adrenalinpåslag utan vila har en annan nyans.

Det är den förstnämnda jag pratar om här.

I det bekväma får mitt inre driv inte syre. Det stressar mig inuti på ett sätt som ingen hög på skrivbordet kan göra.

För jag vet att jag har mer att ge.

För dig som saknar det här inre drivet i dig, så tror jag att det är svårt att förstå vad jag menar.

Och du behöver inte förstå det, vi delar förmodligen inte samma karta.

Den kartan som jag har, den...

"Om jag lägger mig och vilar sådär mitt på dagen kommer jag bli kvar där och inte kunna fortsätta med det jag måste göra".

Om du visste hur många gånger jag fått höra den meningen från människor jag mött i olika sammanhang de senaste åren. Oftast med ett skratt tillagt, där det alltid finns något som avslöjar att de vet innerst inne att det finns något de behöver förändra.

Det är ofta människor som ännu inte kommit till insikt om att de själva kan göra den förändring de behöver göra för att må bättre, ha mer energi, sluta känna det som att de inte hinner och fortsätter dansa med i den där bråttom-dansen och jag-sysselsätter-mig-med-alla-andras-viljor-dansen.

De gör inget fel. Men de kan göra på ett annat sätt om de skulle vilja det.

Men först...

Att bli utmanad, det är inte samma sak som att springa på allt som serveras framför dig utan att veta vart du ska.

Att bli utmanad, handlar om att veta vart du ska och ta dig steg för steg mot det målet, i din riktning. Utanför bekvämligheten. Med energi.

Det är där du utmanas.

Är du högpresterande, driven och ambitiös, kvävs du utan utmaningar.

När jag gick i lågstadiet, var jag och en annan tjej alltid klara först av alla i klassen. Det gick fort.

När vi var klara fick vi sitta och vänta på alla andra. Ett tag fick vi pastellfärgade extraböcker med uppgifter som också blev klara ganska snabbt. Sedan tog det slut.

Liknande berättelser har jag hört från andra högpresterande människor som jag har mött de senaste åren i olika sammanhang.

Hur vi reagerar på det här, ser olika ut.